Tonlös palatal frikativa – Wikipedia

En tonlös palatal frikativa är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ç] (ett c med cedilj).

Egenskaper hos den tonlösa palatala frikativan:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
• Den är palatal, vilket betyder att den uttalas med tungryggen tryckt mot hårda gommen.
• Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Den tonlösa palatala frikativan återfinns bland annat i tyskan som uttal av ch efter de främre vokalerna ä, e, i, ö och ü, diftongerna ei, eu och äu, samt konsonanterna l, m, n och r. Ljudet kallas för ich-ljudet.

I engelskan uppstår den dialektalt som uttal av /hj/, till exempel i human /ˈhjumən/, som då uttalas [ˈç(j)umən].