Tonande velar frikativa – Wikipedia

IPA-tecken
ɣ
U+0263
[aɣa]

En tonande velar frikativa, ibland kallad frikativt g, är ett konsonant språkljud. Det skrivs [ɣ] med IPA.

Egenskaper hos den tonande velara frikativan:

En tonande velar frikativa förekom i fornsvenskan efter vokal i ord som skogh ’skog’ och tecknades då ⟨gh⟩ och ännu i äldre nysvenska. Många traditionella dialekter i Sverige har också bevarat detta uttal, t.ex. i norra Dalarna, Västerbotten, Härjedalen, Jämtland. Det har också upptecknats på några platser i Uppland, Dalsland, Västergötland och Värmland.[1]

Andra språk

[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer även i till exempel arabiska, armeniska, nygrekiska, persiska, vietnamesiska och många turkspråk, däribland azeriska. Det förekommer också i vissa dialekter av nederländska och polska. I danska och spanska är det en allofon till g. I ryska är det en allofon till x.

  1. ^ * Noreen, Adolf (1903). Vårt språk: nysvensk grammatik i utförlig framställning. Lund: Gleerup. sid. 484 
Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b t d ʈ ɖ c ɟ k ɡ q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.